Litauen

Hej!

Vad tiden springer i väg, tänk nu är det redan valborgs veckan.
I dag har man verkligen känt att våren är på väg, underbara sol och värme =)
Jag har varit ute och jobbat hela dagen på mitt jobb, skönt när man har den möjligheten, så att man hinner ta vara på solen.
Om en liten stund kommer en för mig ny person hem hit vid namn Karin. Hon hade hört talas om oss och ville vara med och skänka.


I helgen kom vi tyvärr aldrig i väg till Riga, Arturas kom i väg och hem, han hade haft det bra.
Samt alla vänner från Litauen kom upp och gratulerade vår Arturas. Leffa och jag vågade inte åka i väg med flyget i fall att det inte skull gå hem som det ska på söndagen. Men, men nu gick allt precis som det skulle men det kan man inte veta innan....

Vi pratade med Natalija per telefon i helgen och jag saknar redan henne, det blir sådan skillnad när man hör rösten, man får en annan distans när vi annars bara mailar.




Jag har funderat mycket på Natalijas och vårat samtal som vi hade i bilen, (när vi kom från barnhemmet och hon åkte med oss upp till Riga.)
Hon berättade och pratade om tex. Hur banken inte kan hjälpa dem med en försäljning och flytt till mindre lägenhet,  fast de knappt kan betala för den de nu bor i.
Deras föräldrars berättelser om när tiderna var så här dåliga sist och vad och hur de överlevde och gjorde då.
-Man får äta potatis, det har vi gjort tidigare och överlevt.
Rådet de ger sina barn är att nu göra lika dant och om de ändå inte kan ha råd att bo kvar finns ett rum hos Natalijas svärmor och svärfar som de har blivit lovade att få bo i.
Natalijas föräldrar bor så litet att de tyvärr inte kan få plats där.
Natalija berättar att hon känner sig lite lugnare nu när det går mot varmare tider, men oron inför vintern och hösten finns endå, oron över hur det ska överleva och hur barnen växer upp.
Men herregud det är 2000 talet, det tar 50 minuter att åka över med flyg från överflödet Sverige.......

Jag vet att det finns många som är fattiga i Sverige och lever på nästan ingenting, och har det mycket svårt.
 Jag möter en del, och gör vad jag kan här, men jag kan inte hjälpa alla.
Men jag blir förtvivlad när man i detta överkonsumerande samhälle handlar mer och mer det kastas och byts ut här och där för att saker inte passar eller man tröttnar...... 
Och på andra sidan östersjön får man dela på potatis för att överleva.
När är det dax att vakna upp?
Tack för att Ni som läser,hjälper och följer oss har gjort det,
jag hoppas att det finns fler som vaknar upp och tar vara på det man har och framför allt glädjs åt det man har.
Att glädjas åt det lilla är i dag en konst och att ta var på det är en ännu större konst.


Viesviles barnhem önskar att vi skänker och hjälper dem med fortsatt samma saker som tidigare, 
= hygien artiklar (binder,ob,raklödder,rakhyvlar,tvål,plåster, schampoo,tandborste,tandkräm),
kläder,skor,ritpapper+pennor,påslakan, filtar mm
 
Men önskan på andra saker är:
Fotboll, basketboll,innebandyklubba
Cyklar (stora &små)
Skateboard
Kläder & skor till pojkar ålder ca 13-15 år (detta slits mest och vi har tyvärr inte fått så mycket till skänks av den åldern, så även vi ser att det slits extra även här hemma)

Jag har inte hört något från Algimantes och barnhemmet i Viesvile ännu, jag väntar på foton från deras fotograf, som togs då när vi var där i påskas.
 Jag ska skicka iväg ett mail senare i kväll och påminna honom om detta.


Tack för all hjälp och allt fint stöd, vi vill passa på att önska Er en mycket fin och trevlig Valborgsmässoafton.

När vi var på Viesviles barnhem i september bodde där 65 barn.
Nu när vi kom i April bor 70 barn och ungdomar här.

Hejsan!

Jag blir så glad när jag får telefonsamtal från nya människor som har hört talas om vårat arbete till barnhemmet. Kul att det sprider sig, men jag vill berätta att vi är små och har inte möjlighet att lagra och förvara så jätte mycket (även om vi skulle vilja) eftersom vi bara är en vanlig liten familj som försöker att hjälpa.
Vi har inte tillgång till lager osv. Men vi gör vårt yttersta för att ta emot det som Ni vill skänka, för vi blir så tacksamma för all hjälp vi kan få.
Men en önskan är att så många som möjligt försöker att förvara det man vill skänka själv tills den dag vi har möjlighet att transportera över sakerna.
Jag vet att en del av Er inte har den möjligheten och det är då vi försöker att förvara kartongerna i våra hem tills den dag vi kan transportera över det.
I denna blogg skriver jag också när det är aktuellt igen med resa ner till barnhemmet.
Det kommer under våren bli några omgångar som Arturas åker över till Litauen i andra ärenden och är då snäll att ta med kartongerna ner till Viesvile barnhem.

Men vi (min familj) kommer inte att åka över själva just nu under de närmsta månaderna.
Men Arturas dokumenterar åt oss alla till bloggen så att vi kan lägga in bilder från leveransen.
Orga kvarn har inget med vår "organisation" att göra, det är "bara" en del av vårt liv & familj.


Jag har fått detta underbara mail från Presidenten Algimantes, som jag vill att Ni som hjälpt oss ska läsa,
 för det är ett tack även till Er.
Det är skrivet med google translate så översätningen till svenska är inte den bästa men läsbart.


Vi var mycket glada över att vara tillsammans med dig och även insikt.
Du är mycket vacker och en underbar familj.
Jag vill tacka er för vad ni gör för våra barn.
En uppriktig tack :))... Se mer
mycket ledsen att vi inte kan prata - (
trots allt, men det kommer inte att påverka oss och fortsätta att kommunicera och skaffa vänner .....
Hälsningar från oss alla.
Du har vackra barn ....




Här följer även ett tack mail från familjen Natalija.


Dear friends. 

Jag hoppas nu att flygen ska gå igen som vanligt på fredag, vi ska åka till Riga för att fira Artutas 30 års dag.

Till Riga ska även Litauiska vänner komma, bla Natalija och maken, vi har fixat hotell till vännerna och hoppas på en mysig och trevlig helg tillsammans. Men vi får se hur det blir om vi kommer i väg.
Men hotellet är bokat och klart så Litauen vännerna får väll sova och mysa i Riga utan oss om vi inte kommer över.

Jag önskar alla en fortsatt fin och bra vecka!

Stor kram till Er alla

Ut och på väg bort från barnhemmet lägger sig en tystnad i bilen, en tomhet och ledsamhet.
Men samtidigt en glädje och tillfredsställelse att vi har varit här och kunnat lämna så mycket fina och bra saker.
Tysta färdas vi så genom skogar och åkrar som passerar utanför min fönsterruta.


Arturas har nu lämnat oss, vi stannade till några mil utanför Viesvile på en bensinmack och tog adjö.
Han åkte nu "hem" till Klaipeda och vi fortsätter nu mot Siauliai där familjen Natalija ska möta upp.
Jag har inte varit något trevligt sällskap den sista biten fram till macken, då jag varit så otroligt hungrig.
Blodsockerfall har gjort att jag huggit tillbaka så fort Leffa försökt föra ett samtal med mig......
Stackars Arturas, när han steg in på macken så stod jag redan vit i ansiktet och med uppspärrade ögon, vid kyldisken och försökte tyda vilken macka som jag tålde och kunde köpa.
När jag frågade Arturas vilken smörgås som innehöll ost och skinka, önskade jag ett svar helst snarast eller en timme tidigare.
Arturas svarar snällt med ett leende: - Malin inte köpa och äta smörgås nu! Natalija ska äta med Er, snart.
Den blicken jag gav Arturas vid det ögonblicket skulle jag inte önska någon av mina nära och kära att uppleva och få, men det kunde inte hjälpas.
Stackarn, han slet verkligen tag i en av smörgåsarna från kyldisken och la sedan mackan i mina förslappade hungriga armar med orden: -Här, ost och skinka betala och ät! 
Och oj, vad jag åt och sedan mådde som en prinsssa igen.
Och Arturas har nu fått sätt alla mina sidor både bra och dåliga, men så ska det nog vara med de sina närmaste.
Älska mig mäst när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det som bäst. Är nog de orden som passade bäst in på den situationen.

På vägen igen, sitter och pluggar min ryska, och helt plötsligt?! så kör Leffa in på en mack.
Och där står hon, Natalija
Vilken otroligt duktig make jag har som i hittade rätt direkt, hurra.
Vi kramas och pussas länge. Eftersom vi bara har någon timme kvar att spendera tillsammans med familjen, så har de beslutat att åka med oss upp till Riga!!!

Andromeda,Ellinor och Leffa väntar på att barnstolen till bilen kommer på plats. Jackan som var hennes julklapp passar jätte bra:)

De har lånat Martynes mamma och pappas bil och kan därför följa oss.
Först åker vi hem till hans föräldrar och tittar till minsta flickan Arnela som ligger ute i trädgården och sover så skönt, farmodern passar den lilla. Och hon blir även kvar nu när vi åker till riga.
Det är roligt att se Sofias vagn här i trädgården igen,  här kommer några kort på söt nosen.

ARNELA


Natalija hoppar in i vår bil och sätter sig mellan våra barn, de ca 12 milen till Riga sprang verkligen i väg och vi hade gott om tid att prata och prata.
Martynes körde framför oss och hade med sig stora flickan Andromeda i bilen som undrade vart mamma tog vägen.
Väl framme i Riga visst de om en bra resturang dit vi åkte och åt underbart god mat tillsammans



Ellinor och Andromeda mätta och glada


Innan vi åkte i väg på denna resa så var Arturas och jag hemma hos Irene Nilsson i skärblacka och hämtade kartonger och väskor som hon samlat packat och skänkt till barnhemmet.
Det fanns där även en väska och kartong som var till Natalija och en mycket söt liten docka som hade underbart stickade kläder på sig. Detta fick jag veta att en kvinna med namn Maud Larsson (hoppas jag skriver rätt nu) stickade och skänkte till Andromeda.
Vi vill skicka ett stort tack och från oss och från Andromeda kommer en riktig varm och stor kram och tack.



Pussar fick dockan direkt av Andromeda



Vi vill tacka alla som har hjälpt oss och gjort denna resa möjlig

TACK!

Jag kommer snart att skriva igen då jag har fler bilder, mail, tankar, mm som jag vill dela med mig av till Er.
Men här slutar mina dagboks anteckningar.


När vi efter en god natts sömn skön duch och god mat och mys på båten tillsammans med familjen anlände till Stockholm, fick vi mer eller mindre kasta i oss frukost, då vi låg kvar i sängen för länge....
Väl i bilen på väg ut från båten visade det sig att Stockholms tull/polis körde alkoholtest på alla förare som nu stod på kö i sin bil på väg ut från båten.
Jag tror inte jag har någon av dessa poliser som läsare i min blogg men man vet aldrig.
Till Er vill jag skicka en stor bukett röda roser och tack för att Ni såg till att dessa förare inte kom ut på Sveriges vägar.
Vi tackade dem givetvis på plats, men för Er läsare kan vi berätta att poliserna fick mycket snabbt fullt i "boden" av förare som hade alkohol i kroppen.
När vi körde ut på Stockholms gata mötte vi två stora polis bussar på väg in för att "tömma boden"
Tack!


"SMÅ STJÄRNOR LYSER OCKSÅ I MÖRKRET"

Klockan ringer tidigt på morgonen för att vi ska hinna ducha och göra oss i ordning.
Det värker i varje kroppsdel, ansiktet är svullet och på armarna har jag och Ellinor fått (brännmärken från underlaget.) Tänk att det ska vara så svårt med sömn när man inte har sin egna säng...

Det har under natten varit tyst och lugnt, jag vet inte om jag skrev det tidigare men innan vi gjorde kväller så sa polischfen åt oss att vi inte kunde stå parkerade på P platsen, pga att vår bil då syntes från "stora vägen".
Vi fick flytta bilen och ställa den längs med rabatten och vårat sovrumsfönster.
Vi fick senare veta att polischefen ringt tidigt på morgonen till Arturas för att fråga om vår bil stod kvar...
Sådan information är skönt att man inte får veta innan man går till sängs, hade nog inte sovit då utan legat och oroat mig för allt möjligt...

Presidenten dyker snart upp och det visar sig att kökspersonalen redan har dukat upp och fixat i ordning till oss.
På bordet stod vitkålssallad, bröd, sill,
när vi satt oss till bords kom köks ansvarige in till oss med varsin tallrik där två stora pannkakor
fyllda med keso låg, som topping var det jordgubbsyoghurt.
Det doftade juvligt, tyvärr kunde jag inte äta pga min allergi.

Jag har försökt att dölja och slinka undan med min allergi in i det längsta. Men nu gick det inte längre,
man känner sig otrevlig när man måste säja nej åt det fina/goda de gör för oss.
Man ser en förtvivlan och direkt ska de göra något annat för att jag ska må bra. De skäms att de inte kan ta fram ny mat och gör allt för det ska vara bättre än bra.
Detta är jobbigt för mig då jag skäms i min tur att jag inte kan äta, det känns som att man är otacksam....
Fast det inte alls är så!

Hur som helst, när alla ätit upp väntade så äntligen en rundvandring.
Algimantas frågade vart vi önskade att gå. Ellinor svarade snabbast,
-Till Gabi och småbarnen säjer hon högt med ett leende som sträcker sig från ena öronsnibben till den andra!

Så vi steg alla in till de små barnen på deras våning och familj.

Familjens kök! (Varje familj har sitt egna lilla kök, här finns även tvättmaskin)
Industri/Storköket lagar middagen till alla familjer, övriga måltider tillagas i respektive familj.

Frukost äts för fullt, välling, gröt, smörgås och mjölk var vad vi kunde se som fanns på borden.


När barnen ätit upp sin frukost så lekte vi lite och filmade lite på avdelningen. 
Det var en liten pojke som inte mådde så bra, han blev ledsen och kröp ihop som en boll. Föreståndaren såg detta innan jag märkte något och var snabbt på plats och tog honom i famnen, bort från rummet. 
Det kändes som att detta berodde på att vi gick omkring hos dem och störde tryggheten. 
Vi ska inte glömma att flera av barnen blir på detta sätt faktiskt utvalda och adopteras till nya familjer.
Vi kände att vi inte ville vara kvar någon längre stund.
När vi tackade för oss och skulle gå ut från familjens våning kom en av små flickorna springande.
Hon höll då i ytterdörrens handtag och busade med oss att vi inte skulle få gå ut därifrån.......


Vi fick nu välja själva åt vilket håll i huset vi skulle gå och till vilken våning.
Det kändes utmärkt att göra det valet själva eftersom vi nu hade som tanke att gå till några sängar och se och känna att rätt täcken och kuddar fanns på plats.
Vi ville inte att de skulle välja vart vi skulle gå, inte för att vi inte litar på dem, men jag känner endå att man kan aldrig vara riktigt säker.
Men nu hade jag som mål att bli riktigt säker att det låg täcken och kuddar där jag valde att gå och titta.

Till vår glädje fanns det i de sängar vi gick till. Det kändes inte lika skönt att se täckena i de sängar personalen visade upp för oss.
Utan bäst kändes det när vi "plockade" upp ungdomar och frågade om de hade täcke och kudde

Här är det en kille som visar för mig vad han har i sin egna säng.
Jag kan berätta att det ligger ett täcke och en kudde från JYSK även här =)
Pojken kommer från sin biologiska syskonskara på 10 barn, den här grabben är yngst av syskonen, alla barnen har bott eller bor på barnhemmet i Viesvile.

Utanför fönstret ser vi ut och kan se lekparken med gungor mm. Vi känner alla i familjen att vi inte vill åka här i från ännu.
Tiden var för kort, och vi hade viljat gå runt filmat och fotat mycket, mycket mer.
Men viktigast av allt gått runt och pratat mer med de äldre barnen/ungdomarna.
 Samlat ännu mer material och lagt ut på bloggen.
Jag har mycket mer kvar att lägga ut, allt är inte utlagt ännu på långa vägar och det kommer att nå Er läsare så småningom.



Här fyller de med vatten på sommaren och så blir det en liten pool till de mindre barnen.
I nära anslutning till barnhemmet finns ett vattendrag, där kan de större barnen gå och bada på sommaren.

Jag sätter in några fina foton här under som får avsluta detta besök på Viesvile barnhem för denna gång.
Resan fortsätter nu mot Riga Lettland och båten hem, under vägen upp ska vi förhoppningsvis möta upp underbara kära vänner till oss, Natalija med familj.




Denna rara pojk är "Gabi's" halv bror, (de har inte samma pappa ). Vi får berättat för oss, att barnens mamma vill inte ha sina barn. När graviditeten är över lämnar hon in dem på Viesvile.
Pojkens pappa ville tydligen ha hand om sin son, men jag fick inte svar på varför han inte fick bo hos honom.
Det vi hört, är att utredningarna är mycket grundligt genomförda, och tyvärr har väldigt många föräldrar stora alkoholproblem och fråntas då vårdnaden om barnen.

Många barn får pga mammornas alkoholintag under graviditeten hjärnskador.




 



FORTSÄTTNING FÖLJER....

Ett latinskt ordspråk för avsluta dagen:
Det är inte den som har lite, utan den som önskar mer, som är fattig.

Ligger nu i rummet som Ellinor och jag fått och där vi ska sova i natt.
Grabbarna fick ett annat rum bredvid vårat, pojkar och flickor för sig.

Ellinor visar upp vårat rum.
Sådan tur är har Ellinor och jag egna kuddar samt pyamas med oss, våra sängar var "färdiga" så som Ni ser på bilden bakom Ellinor.
Vi har det varmt och skönt i rummet och kommer nog sova riktigt bra, trots allt, många intryck och upplevelser att smälta.


NÄR VI KOM & TIMMARNA INNAN VI KOM I SÄNG:

Algimantes (Presidenten för alla Litauens barnhem), Föreståndarinnan (för barnhemet i Viesvile), Polischefen för Jurbarkas region mötte oss och hälsade oss välkommna med pussar och kramar.
De hade dukat upp med kaffe och kaka, som vi tog innan vi började lossa bussen.

Algimantes skär upp kaka till barnen.
Som vanligt, eller som vi fått berättat av Arturas, serveras även någon form av alkohol.
Detta serveras när det är någon man tycker om eller som man anser att man har ett gott arbete/samarbete med.
Vi hade fått det berättat för oss hemma av Arturas, eftersom vi i vår kultur inte direkt tar fram en fin flaska dricka vid arbetsplatsen eller mötet, och vi hade frågat om detta sätt innan avresa.
Vi hade köpt med oss en flaska "svensk sprit", (skåne akvavit) för att vi även från vår sida ville visa att vi uppskattar dem alla och vill fortsätta vårt samarbete.

Här skålas det och vi hälsas välkommna, och Algimantes berättar att han vill att vi ska känna oss som hemma.
Jag vill berätta att det vi dricker är någon form av Wisky, och det är bland det värsta jag vet.....
Men det är mycket ofint att tacka nej och allt startar i och med detta glas, så det är bara att ta seden dit man kommer, skål !!

När vi sedan böjar att lasta ur bussen kommer från ingenstans tre nyfikna pojkar som bor på barnhemmet och vill hjälpa till.

Langen går...

Alla hjälper till



När vi hade packat in alla kartonger,väskor,påsar mm i detta rum,kunde jag inte förstå hur det hade fått plats i bussen. Det var som Leffa sa, att det var så väl packat och när kartonger skulle plockas ut i från bussen, gick det knappt att ta loss dem då de satt så tätt och ordentligt lastat.

Klockan 17:00 skulle den stora och årliga påskfesten dra i gång.
Förväntansfulla och glada att få vara med och vara delaktiga i den stora påskfesten gick vi vidare till den stora matsalen där många barn och personal väntade för att kunna starta festen.

När Arturas väl dyker upp på macken säjer han att alla bilister var jätte arga, det hade varit någon som var för full och glömde komma ner till bildäck, då han låg och sov?!

På väg ut ur Riga skriver och målar jag egna kom i håg och kartor för att vi förhoppningsvis ska kunna hitta tillbaka till terminalen och genom staden då vi ska hem.



Solen spricker igenom och barnen samt Leffa är nu lugna, barnen samsas om en TV skärm och det verkar vara en rolig film som rullar där bak för det skrattas härligt och mycket.
Grannen Peter som är lastbilschaufför där hemma i skärblacka och har kört mycket lastbil till bla baltländerna frågade mig om jag ville ha ett gott råd innan vi åkte.
Goda råd tackar jag inte nej till, så rådet han sa var.
-Kör inte i vattenpölar!!!
Vi förstår nu vad han menar, Leffa sick sackar mellan bulor och krater en del hål är hur stora som helst men framför allt djupa, dock inget vatten i dessa.
Var tredje hål är lagat lite provisoriskt men det är inte lätt att se eller veta vilka det är, så vi sick sackar vidare.
Det står mycket vatten ute på åkrarna och en och annan smutsig snöhög ser vi passera.

När klockan är 12:35 kör vi igenom den gamla gräns/tullstation, direkt blir vägen mycket bättre.
Som vanligt stannar vi straxt efter att vi kört in i Litauen på statoilmacken. Lånar toalett och köper vatten, barnen köper varsin glass och vi njuter alla av solens strålar.
Ellinor

Jag vet att bilden inte är den bästa, men vill vissa stork paret långt där uppe i trädet, detta är en mycket vanlig fågel som man ser i Litauen. Arturas har berättat att många människor önskar att detta fågelpar ska flytta hem till sin egna mark och trädgård, då fågeln betyder lycka om den bor vid ens hem.
Så de som bor i huset Ni ser på bilden hoppas jag får sin lycka.

När vi står vid macken pratar Arturas i telefon ett antal gånger, troligtvis med flera personer?
Han säjer sedan att vi ska köra på nu raka vägen till barnhemmet, han tror att vi bör vara framme om
ca 2½ timme.
Mat ska vi inte stanna och äta på vägen ner genom landet, barnhemmet har något på gång?!
Ja, vi vet inte men vi följer efter vår kära vän nu när vi far vidare genom landet.


Det grönskar mer här än hemma, inte mycket men det är endå viss skillnad.
Vägen vi nu åker på mot Siauliai är fint asfalterade. Sist vi åkte här var denna sträcka knappt farbar, då de byggde och fixade för fullt.

Underbart vackert landskap far förbi fönsterrutorna, otroliga spannmålsanläggningar enorma åkrar och jordar.
Det påminner en del om vyerna på slätten hemma. De stora skillnaderna är endå husen som passerar.
Vissa kan man man inte tro att någon bor i men de är bebodda vart och ett.
På radion just nu spelas ABBA's låt The winner takes it all
och jag känner mig som en riktig vinnare när vi åker hela min underbara familj i bilen.
På väg tillsammans till vår stora nya familj i Viesvile. Tänk att åter igen vara här och att kunna få uppfylla drömmen åter igen.
Inget är omöjligt och alla är vi vinnare på ett eller annat sätt!


Nu har vi precis passerat första poliskontrollen, kanske är det som Arturas sa, att poliserna här inte är så bra på andra språk, så när de ser en svenskregistrerad bil viftas den förbi.
Två mil kvar innan vi kör in i Jurbarkas, spänningen i bilen känns tydligt det är nästan så att man skulle kunna ta på den.
Resan i bilen har gått jätte bra hittills, undrar vad som väntar oss denna gång.
Nu känner jag mig pirrig.
Det känns lite som att här kommer vi en liten enkel tomte familj, några månader för sent, och Ni där hemma har hjälpt oss att fylla och lasta släden!

Kör nu in i byn Viesvile, nästan exakt 50 mil visar mätaren i bilen från vårat hem till hit.
 

VI ÄR NU HEMMA, JAG MÅSTE SMÄLTA INTRYCK OCH UPPLEVELSER MEN JAG KOMMER ATT BÖRJA SKRIVA REDAN I DAG. JAG SKRIVER DIREKT FRÅN MINA DAGBOKSANTECKNINGAR SOM JAG FÖRT FRÅN DET ATT VI ÅKTE HEMIFRÅN PÅ PÅSKAFTON DEN 3/4-2010. KOMMER FÖRSÖKA ATT SKRIVA VARJE DAG NU SAMT LÄGGA IN BILDER, MEN VI KOM PRECIS HEM TILL SKÄRBLACKA OCH JAG MÅSTE SNART ÅKA TILL SKOLBÄNKEN FÖR ATT GÅ PÅ MIN RYSKA LEKTION, SÅ JAG SKRIVER DET JAG HINNER I DAG.



PÅSKAFTON 3/4
Vi har nu åkt hemifrån klockan 12:45,vi hade då fått i oss lite god mat som jag fixade till, det är ju faktiskt påskafton. 1 timme senare stannar vi i Nyköpingsbro för lite kaffe och toabesök, hmm det börjar lite lugnt och skönt.
Jag trodde att jag glömt min mobil hemma men hittade den nu fint och ordentligt nerpackad.
Arturas säjer att bussen går tungt och vingligt när han får lite hastighet. Kanske inte är så konstigt med tanke på att bussen är så extremt full lastad.
De sista kartongerna som jag fick levererat hem i går staplades in i det sista och enda hålrummet bak i bussen. Solen skiner från klarblå himmel och tempraturen visar över +10. Underbara vår!

Vi har nu kört ombord på båten, kom ombord i mycket godtid, allt gick bra. Vi sitter nu uppe på däck i strålande kvälls sol men vindarna är kalla, ska äta kvällsmat nu som jag tog med i kylväskan.

våra barn Ellinor och Erik tittar ut över stockholm när vi lägger ut
Barnens spänningar verkar släppa något, tillbaka i hytten myser vi en stund innan vi gick och tittade runt på båten.


Under kvällen tog vi varsin paraplydrink och tittade bla på ett lettiskt gäng som dansade,spelade och sjöng folkvisor. Detta innan sambarytmer drog igång för fullt.
Ellinor spelade med fiolerna, så gott det gick utan fiol i handen, men hon och leffa och jag älskar verkligen det härliga gunget i folkmusiken, det råder delade meningar om musiksmaken i vår familj.
Arturas och Erik satte sig längre bort och snackade istället... =)
Vi kröp till sängs innan midnattsshowen drog igång, då vi är förväntansfulla och pirrig inför vad som väntar oss i morgon.

Kära vänner!

Nu är bussen lastad!
Vi började i går redan, när Arturas kom och hämtade mig hade han redan fått fylda kartonger av Inger Lundgren eller rättare sagt dottern tror jag visst det var, som redan så fint stod på plats i bussen.
Vi åkte sedan hem till Irene och hämtade alla kartonger och väskor som hon samlat, förvarat  och fixat med, vi plockade in allt detta i bussen.
I dag vid 10 körde vi i gång med att lasta och till vår mycket stora glädje kom en av våra grannar gående till oss för att hjälpa till att bära och lasta.
Ett riktigt stort och varmt tack Daniel Segerholm!
Svärmor Inger hade räknat kartongerna igen som stod i rummen hemma hon fick det till 106, sedan tillkommer det alla säckar och väskor.......
Plus det som redan fanns i bussen.
Jag trodde aldrig att vi skulle kunna få plats med allt, men det gick.
Jag hoppas att vi ska kunna få plats med de sista kartongerna som jag sedan jag kommit hem har fått levererat hem till mig, Tack även här till Emelie & Sara (fr Jysk) med respektive.
Naturligtvis skickar jag här en stor & varm påskkram till alla Er som har hjälpt till med att samla, packa, skänka, handla, fixat för att göra denna resa möjlig. TACK!
Här kommer lite kort från när vi lastade i dag.


Kartonger hade hittat ut till nästa rum, svärmors TV rum....


Arturas och Leif försöker att lägga pussel med banankartonger så att allt kommer in



Grannen Daniel hjälper till att fylla upp bussen.

Ellinor var med och filmade, denna film kommer vi fortsätta med när vi låssar på barnhemmet


Säckarna hamnade sist och längst bak, vi fyllde upp med lite mer packning efter att en av dörrarna stängdes på bussen. Jag hoppas att vi kan stapla in de sista kartongerna som jag nu har i källaren på dessa säckar i morgon. Vi ska tillsammans äta lite lunch här hemma innan vi åker. Båten går från Stockholm klockan 17. Jag hoppas att jag kanske kommer att komma åt någon dator under tiden vi är borta för att skriva lite vad som händer och sker.
Tills nästa gång vi höres av vill vi ännu en gång skicka vårat varmaste tack och hoppas att ni alla får en fin och bra fortsatt påskhelg.
PUSSAR & KRAMAR TILL ER ALLA FRÅN OSS ALLA