Litauen

Hej!

Vad tiden springer i väg, tänk nu är det redan valborgs veckan.
I dag har man verkligen känt att våren är på väg, underbara sol och värme =)
Jag har varit ute och jobbat hela dagen på mitt jobb, skönt när man har den möjligheten, så att man hinner ta vara på solen.
Om en liten stund kommer en för mig ny person hem hit vid namn Karin. Hon hade hört talas om oss och ville vara med och skänka.


I helgen kom vi tyvärr aldrig i väg till Riga, Arturas kom i väg och hem, han hade haft det bra.
Samt alla vänner från Litauen kom upp och gratulerade vår Arturas. Leffa och jag vågade inte åka i väg med flyget i fall att det inte skull gå hem som det ska på söndagen. Men, men nu gick allt precis som det skulle men det kan man inte veta innan....

Vi pratade med Natalija per telefon i helgen och jag saknar redan henne, det blir sådan skillnad när man hör rösten, man får en annan distans när vi annars bara mailar.




Jag har funderat mycket på Natalijas och vårat samtal som vi hade i bilen, (när vi kom från barnhemmet och hon åkte med oss upp till Riga.)
Hon berättade och pratade om tex. Hur banken inte kan hjälpa dem med en försäljning och flytt till mindre lägenhet,  fast de knappt kan betala för den de nu bor i.
Deras föräldrars berättelser om när tiderna var så här dåliga sist och vad och hur de överlevde och gjorde då.
-Man får äta potatis, det har vi gjort tidigare och överlevt.
Rådet de ger sina barn är att nu göra lika dant och om de ändå inte kan ha råd att bo kvar finns ett rum hos Natalijas svärmor och svärfar som de har blivit lovade att få bo i.
Natalijas föräldrar bor så litet att de tyvärr inte kan få plats där.
Natalija berättar att hon känner sig lite lugnare nu när det går mot varmare tider, men oron inför vintern och hösten finns endå, oron över hur det ska överleva och hur barnen växer upp.
Men herregud det är 2000 talet, det tar 50 minuter att åka över med flyg från överflödet Sverige.......

Jag vet att det finns många som är fattiga i Sverige och lever på nästan ingenting, och har det mycket svårt.
 Jag möter en del, och gör vad jag kan här, men jag kan inte hjälpa alla.
Men jag blir förtvivlad när man i detta överkonsumerande samhälle handlar mer och mer det kastas och byts ut här och där för att saker inte passar eller man tröttnar...... 
Och på andra sidan östersjön får man dela på potatis för att överleva.
När är det dax att vakna upp?
Tack för att Ni som läser,hjälper och följer oss har gjort det,
jag hoppas att det finns fler som vaknar upp och tar vara på det man har och framför allt glädjs åt det man har.
Att glädjas åt det lilla är i dag en konst och att ta var på det är en ännu större konst.


Viesviles barnhem önskar att vi skänker och hjälper dem med fortsatt samma saker som tidigare, 
= hygien artiklar (binder,ob,raklödder,rakhyvlar,tvål,plåster, schampoo,tandborste,tandkräm),
kläder,skor,ritpapper+pennor,påslakan, filtar mm
 
Men önskan på andra saker är:
Fotboll, basketboll,innebandyklubba
Cyklar (stora &små)
Skateboard
Kläder & skor till pojkar ålder ca 13-15 år (detta slits mest och vi har tyvärr inte fått så mycket till skänks av den åldern, så även vi ser att det slits extra även här hemma)

Jag har inte hört något från Algimantes och barnhemmet i Viesvile ännu, jag väntar på foton från deras fotograf, som togs då när vi var där i påskas.
 Jag ska skicka iväg ett mail senare i kväll och påminna honom om detta.


Tack för all hjälp och allt fint stöd, vi vill passa på att önska Er en mycket fin och trevlig Valborgsmässoafton.

När vi var på Viesviles barnhem i september bodde där 65 barn.
Nu när vi kom i April bor 70 barn och ungdomar här.