Litauen

Hejsan!

Tyvärr har jag inte något datum för avfärd ännu, men vill endå skriva några rader igen. Det känns trist när det bara blir tyst på denna viktiga sida. Jag vill inte tappa alla snälla härliga människor som har hjälpt till under förra året.
Jag kan börja att ta emot saker som Ni vill skänka efter eller runt den 26:e, nästa vecka ska det inte vara några problem att börja fylla upp våra hem med kartonger.
Jag hoppas på allas fortsatta stöd.
Tack till pysseliten som länkat vår blogg till sin, och skickat mig fina meddelanden (som jag inte svarat på )
jag bara undrar hur hinner du med allt?

Lägger in lite mer bilder så att det finns något att se på.

Barnhemmet i Viesvile, vid vår andra hjälp sändning, första som jag och min man var med på. Under förra terminen eller sedan vi startade upp vår "organisation" har vi lyckas att åka över fyra gånger, till barnhemmet.

Alla hjälps vi åt att bära in, presidenten,föreståndaren,polis chefen, barnen och så vi är klart.

HÄRLIGA UNDERBARA GOA BARN SOM SJUNGER FÖR OSS


BARNEN ÄR VÅR FRAMTID!

Hej!
Kylan har verkligen slagit till med full kraft, jag hoppas att alla läsare endå har en varm skön pläd att krypa in under och att Ni inte har det allt för kallt. Jag tycker ibland att det knappt spelar någon roll hur mycket man tar på sig utan fryser endå. Tur att man då har mer kläder att dra på samt torr ved att slänga i spisen.

Jag vet inte om någon av Er sätt på lokal tv:n 24 NT, de har under jul helgen visat ett mycket fint och bra repotage om arbetet som man bedriver i Lettland.
Jag tycker mycket av det som de sa stämmer så bra med hur hjälpen ska fungera.

Vi är så små med vår lilla organisation till Litauen men är också bara den andra som faktiskt finns i hela Litauen, från Sverige. 
SIDA hade för flera år sedan ett arbete som pågick i huvudstaden Vilnius, där Norrköpings kommun var involverad, men detta lades ner efter att Litauen gick med i EU.

Så jag är stolt över att vi tack vare Er kan vara en av de få som hjälper till i detta land. Vi må hända är små i gämförelse med tex. KFUM. Men hjälpen är inte mindre viktig, vi vet att vår svenska hjälp behövs lika mycket till Litauen. Och hoppas att den ska kunna fortsätta.

Jag fick ett brev som värker i hjärtat att läsa från familjen i Klaipeda, mamman Natalija ber om råd och hjälp inför framtiden. De har inte pengar att handla mat för ibland. Hon undrar om det kan bli bättre i Sverige för hon menar att det för varje dag blir sämre i Litauen och att de inte ser någon annan utväg än att flytta. Jag klistrar in brevet här under och hoppas någon av Er läsare kan komma med råd förslag eller någon form av hjälp för att få dem på fötter.


GLÄDJS ÅT VARJE NY DAG DU FÅR OCH TA VARA PÅ VARJE DAG SOM OM ATT DEN SKULLE VARA DIN SISTA,
OCH FÖRSÖKA ATT NJUTA  I DIN VARDAG!

EN AV MINA DELTAGARE KAN SÄJA: - Malin jag blev så glad att jag vaknade i morse och fortfarande är vid liv, det känns som att jag har kolsyra i kroppen det liksom bubblar av glädja inuti. Fan vad jag är bra!

Tänk om man kunde känna och tänka så varje morgon.......


HÄR FÖLJER E-MAIL FRÅN VÅRA VÄNNER

Hejsan alla kära medhjälpare!

Så var det årets första dag, snön dalar så vackert ner i vårat underbara vinter paradis.

Jag hoppas att alla har haft en fin och bra jul och nyårs helg,
och jag vill önska ALLA en riktigt god fortsättning på det nya året.

Som jag tidigare skrivit i bloggen så har jag som Ni kanske märkt tagit lite ledigt i från skrivandet. 
Men jag ska nu med nya tag hoppa in med lite inlägg då och då.
Men, jag känner att denna blogg ska jag inte ha för att skriva om min vardag och vad jag och familjen gör.
Skulle jag använda mig av bloggen till detta skulle jag nog sita här och skriva var och varanan kväll.
Men denna sida är till för att jag ska kunna skriva till största del om "vårat" barnhem och vad som händer och sker med allt runt detta.
Det är klart att en och annan episod från tankar känslor och familj liv också kommer att skrivas in här. Men fokus ska inte ligga på mitt privatliv, utan på barnen och ungdomarna i Viesvile.
Pga detta kan jag kanske inte skriva så ofta, för jag har kanske inte så mycket nytt att skriva om, men kolla in med jämna mellan rum så Ni är beredda när nästa leverans kommer.

Jag längtar verkligen tillbaka till Viesvile, det sista jag hörde i från dem var att Thanks giving festen troligtvis nu skulle bli i slutet av Januari och att vi då var hjärtligt välkomna. Men hur det blir får vi se.

Arturas kom i alla fall över med den lilla leveransen innan jul. Det var några barn och personal som låg sjuka men det var inte så farligt som han trodde innan.
Föreståndarinnan skickade över ett stort tack för allt fint som de fått till barn och personal. Hon sa att de aldrig tidigare fått så mycket användbart och fint från någon hjälp organisation som de under detta halvår fått från oss i Sverige.
Hon ville skicka det varmaste tack till Er alla.
Vi fick en hel bunt med underbara barnteckningar som tack och julgåva.
Jag har tyvärr inte fått några foton från detta.
Vår vän Arturas är i Norge på lite semester nu och hälsar på familj som jobbar där, så vi har inte hunnit prata eller planerat för nästa tur än.
Jag vet att det är en del av Er som har kartonger med kläder osv hemma. Jag ska snarast prata med min kära svärmor och se om vi kan börja använda fin rummet som lager igen. Om detta är möjligt så kan Ni börja komma och lämna av kartongerna rätt snart i lugn och ro när Ni då har tid och lust.
Men som sagt jag återkommer exakt om hur det blir mycket snart.
Till dess önskar jag Er alla en fortsatt lugn och njutbar helg.

                                                                  Kramar från  Malin