Litauen

När Arturas väl dyker upp på macken säjer han att alla bilister var jätte arga, det hade varit någon som var för full och glömde komma ner till bildäck, då han låg och sov?!

På väg ut ur Riga skriver och målar jag egna kom i håg och kartor för att vi förhoppningsvis ska kunna hitta tillbaka till terminalen och genom staden då vi ska hem.



Solen spricker igenom och barnen samt Leffa är nu lugna, barnen samsas om en TV skärm och det verkar vara en rolig film som rullar där bak för det skrattas härligt och mycket.
Grannen Peter som är lastbilschaufför där hemma i skärblacka och har kört mycket lastbil till bla baltländerna frågade mig om jag ville ha ett gott råd innan vi åkte.
Goda råd tackar jag inte nej till, så rådet han sa var.
-Kör inte i vattenpölar!!!
Vi förstår nu vad han menar, Leffa sick sackar mellan bulor och krater en del hål är hur stora som helst men framför allt djupa, dock inget vatten i dessa.
Var tredje hål är lagat lite provisoriskt men det är inte lätt att se eller veta vilka det är, så vi sick sackar vidare.
Det står mycket vatten ute på åkrarna och en och annan smutsig snöhög ser vi passera.

När klockan är 12:35 kör vi igenom den gamla gräns/tullstation, direkt blir vägen mycket bättre.
Som vanligt stannar vi straxt efter att vi kört in i Litauen på statoilmacken. Lånar toalett och köper vatten, barnen köper varsin glass och vi njuter alla av solens strålar.
Ellinor

Jag vet att bilden inte är den bästa, men vill vissa stork paret långt där uppe i trädet, detta är en mycket vanlig fågel som man ser i Litauen. Arturas har berättat att många människor önskar att detta fågelpar ska flytta hem till sin egna mark och trädgård, då fågeln betyder lycka om den bor vid ens hem.
Så de som bor i huset Ni ser på bilden hoppas jag får sin lycka.

När vi står vid macken pratar Arturas i telefon ett antal gånger, troligtvis med flera personer?
Han säjer sedan att vi ska köra på nu raka vägen till barnhemmet, han tror att vi bör vara framme om
ca 2½ timme.
Mat ska vi inte stanna och äta på vägen ner genom landet, barnhemmet har något på gång?!
Ja, vi vet inte men vi följer efter vår kära vän nu när vi far vidare genom landet.


Det grönskar mer här än hemma, inte mycket men det är endå viss skillnad.
Vägen vi nu åker på mot Siauliai är fint asfalterade. Sist vi åkte här var denna sträcka knappt farbar, då de byggde och fixade för fullt.

Underbart vackert landskap far förbi fönsterrutorna, otroliga spannmålsanläggningar enorma åkrar och jordar.
Det påminner en del om vyerna på slätten hemma. De stora skillnaderna är endå husen som passerar.
Vissa kan man man inte tro att någon bor i men de är bebodda vart och ett.
På radion just nu spelas ABBA's låt The winner takes it all
och jag känner mig som en riktig vinnare när vi åker hela min underbara familj i bilen.
På väg tillsammans till vår stora nya familj i Viesvile. Tänk att åter igen vara här och att kunna få uppfylla drömmen åter igen.
Inget är omöjligt och alla är vi vinnare på ett eller annat sätt!


Nu har vi precis passerat första poliskontrollen, kanske är det som Arturas sa, att poliserna här inte är så bra på andra språk, så när de ser en svenskregistrerad bil viftas den förbi.
Två mil kvar innan vi kör in i Jurbarkas, spänningen i bilen känns tydligt det är nästan så att man skulle kunna ta på den.
Resan i bilen har gått jätte bra hittills, undrar vad som väntar oss denna gång.
Nu känner jag mig pirrig.
Det känns lite som att här kommer vi en liten enkel tomte familj, några månader för sent, och Ni där hemma har hjälpt oss att fylla och lasta släden!

Kör nu in i byn Viesvile, nästan exakt 50 mil visar mätaren i bilen från vårat hem till hit.