Litauen

Ut och på väg bort från barnhemmet lägger sig en tystnad i bilen, en tomhet och ledsamhet.
Men samtidigt en glädje och tillfredsställelse att vi har varit här och kunnat lämna så mycket fina och bra saker.
Tysta färdas vi så genom skogar och åkrar som passerar utanför min fönsterruta.


Arturas har nu lämnat oss, vi stannade till några mil utanför Viesvile på en bensinmack och tog adjö.
Han åkte nu "hem" till Klaipeda och vi fortsätter nu mot Siauliai där familjen Natalija ska möta upp.
Jag har inte varit något trevligt sällskap den sista biten fram till macken, då jag varit så otroligt hungrig.
Blodsockerfall har gjort att jag huggit tillbaka så fort Leffa försökt föra ett samtal med mig......
Stackars Arturas, när han steg in på macken så stod jag redan vit i ansiktet och med uppspärrade ögon, vid kyldisken och försökte tyda vilken macka som jag tålde och kunde köpa.
När jag frågade Arturas vilken smörgås som innehöll ost och skinka, önskade jag ett svar helst snarast eller en timme tidigare.
Arturas svarar snällt med ett leende: - Malin inte köpa och äta smörgås nu! Natalija ska äta med Er, snart.
Den blicken jag gav Arturas vid det ögonblicket skulle jag inte önska någon av mina nära och kära att uppleva och få, men det kunde inte hjälpas.
Stackarn, han slet verkligen tag i en av smörgåsarna från kyldisken och la sedan mackan i mina förslappade hungriga armar med orden: -Här, ost och skinka betala och ät! 
Och oj, vad jag åt och sedan mådde som en prinsssa igen.
Och Arturas har nu fått sätt alla mina sidor både bra och dåliga, men så ska det nog vara med de sina närmaste.
Älska mig mäst när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det som bäst. Är nog de orden som passade bäst in på den situationen.

På vägen igen, sitter och pluggar min ryska, och helt plötsligt?! så kör Leffa in på en mack.
Och där står hon, Natalija
Vilken otroligt duktig make jag har som i hittade rätt direkt, hurra.
Vi kramas och pussas länge. Eftersom vi bara har någon timme kvar att spendera tillsammans med familjen, så har de beslutat att åka med oss upp till Riga!!!

Andromeda,Ellinor och Leffa väntar på att barnstolen till bilen kommer på plats. Jackan som var hennes julklapp passar jätte bra:)

De har lånat Martynes mamma och pappas bil och kan därför följa oss.
Först åker vi hem till hans föräldrar och tittar till minsta flickan Arnela som ligger ute i trädgården och sover så skönt, farmodern passar den lilla. Och hon blir även kvar nu när vi åker till riga.
Det är roligt att se Sofias vagn här i trädgården igen,  här kommer några kort på söt nosen.

ARNELA


Natalija hoppar in i vår bil och sätter sig mellan våra barn, de ca 12 milen till Riga sprang verkligen i väg och vi hade gott om tid att prata och prata.
Martynes körde framför oss och hade med sig stora flickan Andromeda i bilen som undrade vart mamma tog vägen.
Väl framme i Riga visst de om en bra resturang dit vi åkte och åt underbart god mat tillsammans



Ellinor och Andromeda mätta och glada


Innan vi åkte i väg på denna resa så var Arturas och jag hemma hos Irene Nilsson i skärblacka och hämtade kartonger och väskor som hon samlat packat och skänkt till barnhemmet.
Det fanns där även en väska och kartong som var till Natalija och en mycket söt liten docka som hade underbart stickade kläder på sig. Detta fick jag veta att en kvinna med namn Maud Larsson (hoppas jag skriver rätt nu) stickade och skänkte till Andromeda.
Vi vill skicka ett stort tack och från oss och från Andromeda kommer en riktig varm och stor kram och tack.



Pussar fick dockan direkt av Andromeda



Vi vill tacka alla som har hjälpt oss och gjort denna resa möjlig

TACK!

Jag kommer snart att skriva igen då jag har fler bilder, mail, tankar, mm som jag vill dela med mig av till Er.
Men här slutar mina dagboks anteckningar.


När vi efter en god natts sömn skön duch och god mat och mys på båten tillsammans med familjen anlände till Stockholm, fick vi mer eller mindre kasta i oss frukost, då vi låg kvar i sängen för länge....
Väl i bilen på väg ut från båten visade det sig att Stockholms tull/polis körde alkoholtest på alla förare som nu stod på kö i sin bil på väg ut från båten.
Jag tror inte jag har någon av dessa poliser som läsare i min blogg men man vet aldrig.
Till Er vill jag skicka en stor bukett röda roser och tack för att Ni såg till att dessa förare inte kom ut på Sveriges vägar.
Vi tackade dem givetvis på plats, men för Er läsare kan vi berätta att poliserna fick mycket snabbt fullt i "boden" av förare som hade alkohol i kroppen.
När vi körde ut på Stockholms gata mötte vi två stora polis bussar på väg in för att "tömma boden"
Tack!


"SMÅ STJÄRNOR LYSER OCKSÅ I MÖRKRET"