Litauen

HURRA!

Det känns mycket bra att få göra ett inlägg redan i dag, tack för de nya slantarna som har kommit in.
Det betyder att 10 barn till nu har täcken till vintern.

Vi har nu 1700:- STORT TACK!

Som jag skrev igår: Jag hoppas att jag kan få återkomma snart igen, och öka på summan.

Vi kommer precis hem efter att i kväll ha varit på en av mina arbetsplatser och visat bildspel samt berättat om resan till Litauen. Det gick bra och var mycket trevligt.
Har fått många bra förslag av arbetskamrater på vad som kan vara bra att skriva in här i bloggen.
Bland annat att det är bra om jag uppdaterar hur mycket pengar som har kommit in som ska gå till täcken och kuddar.
På kontot just nu har vi fått in 700:-  vilket betyder att vi har råd med täcke och kudde till 7 barn!!!!

Hoppas att jag får anledning att skriva snart igen och få öka på siffran....

Jag har till vår stora glädje mött nya trevliga människor som har lämnat över fina saker till barnhemmet, som nu väntar på avfärd i vår källare. Skönt att det finns fler med stort hjärta här i vårat samhälle.

Har fått så mycket fin hjälp av Lina Steen som har skapat ett kanon fint bildspel, en liten bit av detta ligger inne på bloggen. Men det stora bildspelet med musik ska användas i morgon kväll på en av mina arbetsplatser, phuu.
Då vi ska berätta om vår resa och visa dessa bilder. Är det fler som vill se och veta mer om vår resa så kontakta mig gärna via kommentarer där du kan lämna telefonnummer eller mail adress. Så kontaktar jag dig snarast.

Vi har fått en del frågor som jag ska besvara här:

Hur mycket personal arbetar på barnhemmet?
Det arbetar 58 stycken personer på hemmet, allt ifrån städpersonal till kök och socialpedagog. Personal som vi mötte var mycket stolta över sitt jobb.

Vad har personalen i lön?
Vi fick veta att månadslönen för de som hade sämst lön var 2500:-/månad
Presidenten som hade så hög position (han hade ansvar för alla litauens barnhem) hade en lön på
ca 6000:-/månad Detta är i svenska kronor. Och då vill jag berätta att mat och hygien produkter kostar ungefär lika mycket i Litauen som här i Sverige.

När kommer Ni att åka över till Litauen igen?
Vi kommer inte själva att åka över nu innan årsskiftet, men vi hoppas på att få ihop en last med täcken mm så snart som möjligt. Detta kommer Arturas att skeppa över samt ta bilder som vi kan lägga in. Själva åker vi i början av nästa år, då "bara" över en helg.

Varför började Ni med detta arbete att hjälpa ett barnhem?
Vi har under några år tillbaka haft kontakt med familjer och vänner i Litauen samt under lång tid haft vår vän Arturas som är bosatt i Sverige. När vi förra året var till Litauen och hälsade på samt åkte runt i landet tillsammans med Arturas. Då kände vi alla fyra i familjen att vi kan hjälpa fler, behovet är stort och Litauen ligger så nära oss. Men skillnaderna kan vara så stora. Vi började då vårt forsknings arbete, hur går man till väga, vad ska man tänka på, hur ska man bygga upp en seriös kontakt osv. Och efter många samtal och mycket tankar mm. kom vi så i väg. Och att det blev just barnhemmet i Jurbarkas beror på kontakter med bla polischefen samt att det inte är så långt att åka från barnhemmet till "vår" familj i Klaipeda där vi har haft tur att bo varje gång.

ETT STORT TACK TILL ER SOM HAR HJÄLPT TILL OCH LÄMNAT BIDRAG TILL DESSA BARN, DET GÖR STOR SKILLNAD, ALLA ÄR VI VÄRDEFULLA!
KRAM OCH GODNATT

         Bordet, racket och styrketränings maskiner hade skänkts för flera år sedan av tyska familjer som hade varit över på samma sätt som vi och lämnat. Detta var rum som uppskattades mycket av barnen.
    Någon vecka innan vi kom hit, hade det varit en tävling för de äldre ungdomarna de skulle spraya sitt bästa motiv på väggen för vinst. Presidenten menade att det var bättre att ungdomarna gjorde fint på sitt sätt inne i koridoren istället för att förstöra väggar ute i byn. Vilka konstverk, de hade till och med fått in initialerna för barnhemmet, även om inte jag såg det.
 Utanför byggnaden fanns gått om plats för lek, både på asfalt och gräs. Här har vi fotat basketplan. Inne i byggnaden visade de stolt upp sin gymnastikhall, det är tydligen mycket ovanligt att det finns kopplat till barnhem. Men den här byggnaden fungerade under kriget som barnhem till tyska barn bland annat och då byggdes denna hall, berättade dom. Tyvärr kunde hallen inte användas fullt ut pga stora skador som de försökte att laga.

När dom renoverar så utför dom i stort sätt allt själva (personal) måla tapetsera mm.
Efter inträdandet i EU drogs mycket pengar tillbaka och barnhemmen runt i landet har fått det mycket svårare ekonomiskt. Tanken var nu att de skulle klara sig mer själva. I fallet här i Viesvile blev de lovade pengar för reparationer och ombyggnad av toa och badrum. Staten hjälpte till med pengar och började att renovera våningen högst upp i huset, när de skulle börja med badrum kom den ekonomiska krachen som vi alla vet om. Här i Litauen har den slagit till mycket hårdare än hos oss i Sverige. Pengarna som barnhemmet hade blivit låvade drogs då in. Men så små saker som vi kan hjälpa till med är tex rullgardiner eller kraftigt tyg som kan användas som draperi, för det är så att på våningen högst upp har barnen ett läxrum där de får hjälp efter skolan, det är renoverat och fint men de höga stora fönstren utan gardiner/draperi gör att det är varmt som en bastu här.

  Här står vi i den äldsta delen av huset, där ingången en gång i tiden var. Nästa foto är taget rätt upp i trapphuset där två nyfikna flickor står och väntar på oss. På varje våningsplan bor en familj, detta är inte det enda trapphuset, utan det finns även flyglar på huset som består av några våningar även där.


DESSA TVÅ BILDER ÄR OLIKA SOVRUM, MEN BÅDA BILDERNA VISAR BARNENS SÄNGAR, OCH SOM NI SER FINNS INTE TÄCKEN UTAN DESSA ÖVERKAST, TILL SÄNGARNA PÅ NEDRE FOTOT FANNS LIKNANDE PLÄD SOM ANVÄNDES SOM "TÄCKE".

Skriver lite igen, jag vet att denna blogg kommer att ta tid och det känns viktigt att det får ta just tid.
Jag hoppas att alla ska ha förståelse för det, men har någon frågor eller andra tankar som man vill dela med sig av så hoppas jag att ni kan lägga in det. På ett sätt blir det lättare om jag får vAD det ÄR som just du undrar eller vill fråga om. Kanske kan jag svaret...
Det finns hur många bilder som helst som jag vill lägga in och det kommer jag att göra, lite i taget. Samt mycket information som jag vill ska ut. Men jag har egna barn som behöver mig också så det blir inte mycket tid som jag har över till att sitta här, hur gärna jag än vill.

VIKTIG INFORMATION: Är att jag måste berätta vad vårat nästa steg är. Detta för att vi ska ha möjlighet att få så mycket hjälp vi bara kan av företag eller privat personer.
Barnen som för tillfället är 65 stycken på barnhemmet, så var det ca 5-6 personer som hade ett täcke, några fler hade kudde (=prydnadskudde). Vi går mot kallare tider så det här är nästa steg vi har.
Barnen måste ha täcken till vinter!
Jag har varit i kontakt med Jysk och de kan hjälpa oss med ett bra pris på ett täcke och en kudde för 100:-
Ska kontakta fler företag för att se om och vilken hjälp man kan få. Men det här låter rätt bra tycker jag, har någon av er läsare andra tips eller ideer tas det emot tacksamt. Leverans över till Jurbarkas kommer att gå i väg nu under hösten igen.
Vår tanke är att vi har ett konto öppet för just barnen på barnhemmet i Viesvile, de pengar som vi hoppas att vi kan få in kommer oavkortat att gå till inköp. Nästa steg är handdukar, påslakan mm
Ett jätte stort projekt som det behövs hjälp till framöver är även deras toaletter duch och våtutrymmen.
Vi har bestämmt att inte skicka pengar till barnhemmet, utan själva köpa det som behövs och leverera då vi vet exakt vart varje krona tar vägen. Vi har också på detta sätt möjlighet att pressa ner priser eftersom det rör sig om många saker då vi handlar in. Som med täcken och kuddar har vi gjort ett förslag att handla in 60 stycken sådana packet.

Som en mycket klok tjej precis skrev på sin blogg: Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.
Lina Steen jag kommer att ringa dig för att be om att få din hjälp. Kram!

KONTO NUMMER: 593 955 072
CLERING NUMMER 6598    

DEN ELLER DE SOM VILL FÖLJA MED TILL JURBARKAS ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN ATT HÖRA AV SIG, VI HOPPAS ATT ÅKA ÖVER SJÄLVA RUNT SPORTLOVET V.8 MEN ÄVEN TILL SOMMAREN 2010 LEVERANSEN MED TÄCKEN KOMMER ARTURAS ATT LEVERERA SAMT TA FOTON SÅ ATT ALLA KAN SE NÄR DE LÄMNAS ÖVER.

STOR KRAM TILL ER ALLA, FORTSÄTTNING FÖLJER.....

Dofterna som mötte oss när vi klev in i den stora byggnaden var, målarfärg, rengöringsmedel och rökelser. Det var nästan så att man kunde ta på spänningen och förväntningarna, speciellt från barnen. De hade tränat i två veckor på uppträdandet. Så fort vi hade givit klartecken att vi kom satte de i gång och träna.

När vi kom in i matsalen där föreställningen skulle hållas och jag upplevde allt det vi har berättat blev man skakig i kroppen och gråt färdig av all den värme och kärlek som mötte oss. Men, när jag tänkte på hur pirrigt det nu var för barnen så var min nervositet ingenting.

Den äldre mannen som tog emot oss med föreståndaren visste vi inte först vem det var. När vi efter showen fick en chans att fråga och det visade sig att han var spindeln i nätet för alla barnhem. Blev det en stor glädje för oss, vi träffade kärnan direkt.

Han har ansvaret för totalt 130 barnhem och 5000 barn i Litauen. Han arbetar på högsta nivån med politiker osv. och har ett jätte stort jobb med att hela tiden föra barnens talan och rätt och kämpa för att få pengar till sina enheter. Detta är en fantastisk man.

Jag var mycket analyserande för att läsa in och känna in hur barnen var mot och med honom. Jag tänkte att han kan spela ett spel för mig men barnen visar det äkta.
Men att se den enorma kärlek och värme barnen i olika åldrar hade mot honom fick mig att slappna av och följa med i kärleken och värmen.

Vi gick runt i huset på de olika våningarna och fick se hur de olika familjerna bodde. För det var precis så det var att varje våning var en familj med olika många barn och personal men i ungefär samma ålder på barnen. Där hade man sina sängar kök, lek och tv rum samt tvättmaskin och toa och duch. Maten tillagades i ett stort kök längst ner i huset och levererades upp till varje våning.
Detta barnhem som ligger i byn VIESVILE (regionen Jurbarkas) bor i dag 65 barn

• Framme i Riga / Lettland, vid halv 12 kör vi av båten, vi åker mot gränsen till Litauen. Trötta och ont i kroppen,stannade vi en bit in i Litauen för lunch paus på ett trevligt ställe längs med vägen.
• Arturas vår kära vän och tolk spelade i bilen från Skärblacka tills vi var framme techno, detta är inget vi tycker om i musikväg. Men nu efter alla timmars resa börjar det nästan bli bra....
• Efter ca 30 mil närmar vi oss regionen Jurbarkas det har då tagit oss 5 timmar och jag börjar koppla av att vi inte har blivit stoppade av gräns polisen. Arturas känns tyst och spänd när vi svänger av vägen till en raksträcka. På vår vänstra sida sträcker sig floden Nemunas, Arturas tittar på telefon som slår om till ryskt nät och meddelar för oss att det är Ryssland på andra sidan floden som vi ser. Här ser vi flera polis jeepar som dyker upp från olika håll. Ingen stoppar oss, och när poliserna försvinner pustar Arturas ut. Vi får då höra att på denna väg är det rena bandidos land, som Arturas uttrycker sig. Det smugglas mycket sprit och cigaretter från ryssland,och att den sträckan är bland de värsta ställena i hela Litauen.

Tack att jag inte fick veta det innan vi körde in här, tänker jag stilla för mig själv medans vi får höra dena ena berättelsen efter den andra.

• Arturas ringer sedan upp polis chefen i Jurbarkas och frågar vart och när hans område/region börjar,  när vi sedan passerar rätt skylt så säjer han. -Så nu är allt lugnt och ökar hastigheten på bussen. 
• Polischefen ringer upp igen och frågar när vi kommer, han säjer att de väntar och att de har varit på plats i 1½ timme.

Spänningen ökar och Leffa och jag pratar med varandra om vad vi tror väntar oss och hur det känns nu precis innan vi når fram. Det visar sig sedan nu efter resan hit, att inget av vad vi trodde och kände stämde in på det vi fick uppleva. Vi står båda fast vid att det största som hänt oss är när våra barn föddes, (självklart) men sedan kommer detta möte med barnhemmet. Mer om det och bilder kommer snart!

Nu kan jag bjuda på lite roligheter, för Er alla som hittar hit. Jag har och kommer skriva nästan samma sak här som jag precis har skrivit på min egna kommentar, haha.
Ja, jag är riktigt stolt att jag lyckades fixa till en blogg och jag bjuder på att jag INTE är så bra på datorer.
Här får Ni alla hålla tillgodo. Jag gör mitt bästa och vill försöka att med denna blogg visa och berätta om vår resa.

ETT JÄTTE STORT TACK till Er alla som har sammlat kläder,skor och mycket, mycket mer, för dessa barn.

Vi har nu i kväll lastat och är färdiga för avfärd i morgon. Båten går vid 17:00 över till Riga, vi är framme fredag morgon ca 10:30 sedan kör vi över gränsen ner till Litauen och till Jurbarkas.  Barnhemmet väntar oss efter lunch ungefär.
Det känns pirrigt och förväntans fullt.
Jag som vill ha super kontroll på allt och min make som jobbar in till sista minuten och litar på att jag har just SUPERKONTROLL......... Ja, han åker tidigt i morgonbitti för att hinna jobba lite till och kommer hem när vi MÅSTE åka för att hinna med båten.
Det är så att våra barn har varit/är sjuka mitt i allt, samt att sonen ska på läger och sova borta samtidigt som vi ska ge oss i väg. Han har i kväll intygat för sin mor att han inte kommer att ha ont i halsen i morgon utan nu mår toppen.
Jag hade inte heller hunnit med att boka biljetter hem från litauen flyg och buss, samt fixat en blogg till alla goa människor som vill följa vår resa. Men nu när alla sover och lugnet lagt sig har jag nog...... allt under kontroll.
Ja, nästan, skrivaren är fortfarande inte inköpt så biljetter och bokningar har jag vidarbefodrat till en vän, så jag ska dit och hämta ut dem innan vi åker, phu.
Vill Ni kanske sluta läsa nu och undrar vem Ni har skänkt kläder till, samt hur det ska gå?

Ja, häng kvar så får vi se!
Uppdaterar så fort som det är möjligt, ännu en gång stort tack!